Datumet var 21 Maj 2011, Domedagen. Jag jagades genom visby av en mördare, jag lyckades springa in och gömma mig i lägenheten, jag låste dörren och kollade genom titthålet på dörren. Mördaren stod utanför och tittade rakt på mig. Nu var det för sent att ringa polisen, han hade ju redan sett mig! Polisen skulle inte kunna hjälpa mig längre, i panik sprang jag in i mitt rum och fram till fönstret. Översta våningen och flera meter ner till marken. Precis då jag tänkte öppna fönstret för att hoppa ut så såg jag en ica påse med något stort föremål inuti, precis utanför mitt fönster. En bomb. Fan. Jag sprang till sängen och gömde mig under täcket. svart.

Det var här jag vaknade, fast drömmen satt kvar. Jag låg under täcket, Hjärtat bultae så snabbt, och så hårt att jag kunde se tyget över mitt bröst fladdra. Skulle jag ringa polisen? Men tänk om det inte var någon bomb, tänk om det bara var en soppåse som någon glömt där?
Fast å andra sidan, det står ju en mördare utanför min dörr. Jag plockar upp mobilen och kollar på klockan. 03:31. Jag plockar fram kknappsatsen och är just påväg att ringa, sen kommer jag att tänka på att mördaren har ju redan sett mig! Han såg mig förut, genom tillhålet i dörren. Jag kan inte ringa. Det går inte. Jag kryper ihop under täcket igen, pulsen lika skyhög som förut. I mitt huvud snurrar massa tankar, den där bomben. Tänk om den sprängs? ..Fast om den gör det så dör jag väl snabbt, jag kan inte göra någonting åt saken. Det kan ingen annan heller. Så jag ligger kvar under täcket, skräckslagen.