2011-04-30
 00:11:13

Murhabazi

Idag var vi scen ettorna iväg till västhede skola, för att höra på murhabazi som vann world children prize.

Först var det några andra som pratade, bland annat en tjej vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg, det var någonting i stil med ghame, så vi kallar denne för det just nu. Hon är runt 16 år ungefär, och hon berättade om sin hitoria. När hon var 5 år gammal dog hennes föräldrar i AILD och hon blev ett föräldralöst gatubarn. Hon berättade om en flickja i hennes skola, flickan dog väldigt tidigt av svält. att hon led av AIDS påskyndade bara det hela.
Ghana började sjönga på gatan för att få ihop pengar till mat åt sig och andra gatubarn. Hon berättade att hon älskar att sjunga, och att hon älskar att hjälpa andra. Hon skulle inte sluta med sjungandet för alla pengar i världen.

"to see a greatfoul smile on a person that you have helped, is worth everything"

Nu är hon en ganska känd sångerska som har spelat in många skivor, och hon hjälper utsatta barn. Hon avslutade sitt tal med en sång.

Sedan presenterades Murhabazi. när de berättade att han det var hans tur sa de:

-We have a wery special person here, Murhabazi namegabe, the winner of worlds childrens prize. welcome up.

När Murhabazi kom upp så scenen så log hela han, det syndet hur mycket han verkligen älskar det han gör. Han började sitt tal med att säga:

- As first, i wanted to say, that when you precenteded me you said im a special person. I am not. It is you, the children who are special. Not me. You are the ones that is special."

Hans tal var jätte fint, han pratade på swahili, men som tur var fanns det en tolk med som översatte det hela. tyvärr hade hon än väldigt jobbig röst/dialekt all lyssna till, men man förstod i alla fall det hon sa. (Det mesta)




När allt var klart gick jag och Fannie ut för att vänta på dem, Först pratede jag med Ghama, jag sa att hon var jätte duktig och att jag blev rörd av hennes tal. hon gav mig en kram och tackade så mycket. (och hon påpekade att vi hade samma frissyr) Sedan gick vi till Murhabazi. Jag bad tolken översätta det vi sa. Jag sa till honnom att jag verkligen uppskattar det han gör, och jag berättade om våran teaterföreställning där vi hade med delar av hans berättelse. han blev jätte glad, "merci, merci, merci" och gav mig en stor kram han också. Det var fint.



Murhabazi Namegabe, på Västhejde skola.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: